Kom till Facebook istället. Det är lite där det händer just nu. Jag ska göra något mer av den här sidan så fort jag bara hinner.

Här hänger jag.

Nu ska vi ta oss lite tid och prata yoga här på PT-sidan. Jag vet ju hur mycket ni älskar yoga. Ni är ena riktiga små yogisar hela högen.

Inte?

Nä, yoga är så tråååkigt, tänker du. Och långsamt! Kan man inte göra något snabbare? Och mer effektivt? Något som ger någonting? Något som inte tar så lång tid?! Ska man verkligen sitta och bara andas i en kvart?!

Så tänker du och så tänkte jag när jag började på yogan i våras. Men eftersom jag har min 4-gångersregel för nya pass så kunde jag inte ge upp efter första gången trots att jag nog gärna hade gjort det för ärligt talat så var det var mycket som kändes märkligt med yogan.

Efter min andra gång kom instruktören fram och frågade hur jag tyckte att det hade gått. Jag svarade väl kanske lite undvikande för hon spände ögonen i mig och sa att "Nu fortsätter du att gå på yogan! Det kommer att bli bättre och du kommer att märka att yogan ger effekt på allt annat i livet också - inte bara på annat du tränar. Du kommer att få bättre rörlighet, bli bättre på att fokusera och att hitta balans i livet".

Jag kommer ihåg den första meningen ordagrant, resten är från minnet men poängen är densamma. Just den här yogainstruktören har en, vad ska vi säga, ganska tydlig auktoritet så jag vågade ärligt talat inget annat än att fortsätta gå på yogan men jag måste ju säga att hon hade ju rätt.

Yogan kommer att hjälpa dig att fokusera, du kommer att få en bättre rörlighet och du kommer att fatta vikten av att hitta balans i livet.

Men varför måste det vara så långsamt, protesterar ni. Well, yogan är inte långsam - den är fokuserad. Yoga handlar nämligen inte om att klara av positionerna så snabbt som möjligt. Ni kommer inte att få en AMRAP (As Many Reps As Possibe) på triangeln på yogan. Ain't gonna happen, liksom.

Yogan handlar heller inte om att prestera eller att värdera sig själv i jämförelse med andras prestationer. Det finns inget värde i att kunna göra yogahunden bättre än någon annan och det här är en viktig poäng.

Yogan handlar mer om att hitta balans i livet men också om att kunna vara i nuet snarare än att göra saker snabbt eller att vara bättre på något än någon annan. Och det är därför jag tycker att ni ska gå på yoga för tro mig - ni är rätt många som behöver det.

Köper ni inte det argumentet så vill jag bara säga att berömmet jag fick för mina sidoutfall på crossfiten igår enbart beror på yogan. Sedan att jag också är typ den enda på crossfiten som faktiskt inte får särskilt ont av trigger point-bollarna borde få er att köa framför yogasalen!

Dessutom kan man börja dricka yogi-te och då får man såna här små gulliga meddelanden och bara det är ju värt en 75-minuters yogaklass per vecka.

Cykelpasset på lördagar är kvar ett par veckor till så jag lyder PT-order och andas. Chillar lite helt enkelt. Men det är just nu en riktig utmaning för efter step-passet har jag så sjukt mycket energi att jag helt har glömt bort att jag vaknade 04.08 helt utan anledning.

Det var ett så vansinnigt roligt pass att jag är beredd att lägga det på delad förstaplats med cykelpasset och det mina vänner är ett riktigt bra betyg!

Måste yoga-andas lite nu för att jag överhuvudtaget ska kunna chilla och/eller somna ikväll.

För några veckor sedan sa PT:n på cykelpasset att det var dags för ett nytt cykelpass eftersom det har varit samma pass sedan i juli. Ingen big deal tänker ni och det hade ju varit den normala reaktionen inser jag men jag måste erkänna att jag inte hanterar det förestående passbytet särskilt bra. Genomgår samma process som när Dance again med J.Lo försvann från zumbapasset.

Varför byta ut något som är så bra? Jag behöver min endorfinfix på lördagarna och cykelpasset levererar ju varje gång. Varje gång. Andra cykelpass är förvisso helt ok men där lördagspasset är fullkomligt vidrig backträning är de andra mer som en milrunda på rak landsväg. Helt ok men inte så man blir till sig i brallan direkt. Man går dit, trampar lite, går hem och sedan var det bra så.

Lördagspasset? Backträning var det. Man går dit, sliter som faan, svär lite (oftast mycket), stirrar på pulsskärmen och sliter lite till för att komma ännu högre med pulsen. Det kan hända att man kanske förbannar instruktören lite, litegrann innan man går hem för att vara endorfinhög och lycklig i flera dagar efteråt.

Så. Vad göra? Kan vi ha en namninsamling som protest mot bytet? Eller bör jag lita på att nästa pass blir lika bra eller bättre?

Före- och efterbilder

Det är verkligen inte ett dugg synd om mig idag. Är fortfarande på så vansinnigt bra humör efter cykel- och PT-passet att jag till och med hade värsta feelgood-drömmen i natt.

Den utspelade sig på gymmet men jag vet inte vad den handlade om mer än att jag gick uppför trappan där. När jag vaknade så var jag sådär bubbligt gladlycklig så något bra måste ha hänt.

Det var samma känsla som man kan ha efter ett riktigt bra träningspass - som efter ett PT-pass eller när man klarat cleans på 42,5 kg eller när tekniken sitter på deadliftsen. Ska döpa känslan till PT-glad

Jag är så glad att jag tog mig till gymmet förra året. Jag är så väldigt tacksam för att jag har fått chansen att leva ett liv där det är fullt normalt att göra saker som burpees, squats, deadlifts och att springa milen.

Jag vill inte ens fundera på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade vågat eller orkat ta mig till gymmet i början.

Jag är inte världens bästa fotograf direkt men det är ungefär ett halvår och 20 kg mellan bilderna.

Nu ska jag återgå till att vara PT-glad och hoppas att ni också är det!

 

 

Fick testa Stroops på PT-passet. Stroops, eller slastix kanske de heter men vi kallar dem Stroops, är elastiska band/kablar som man spänner fast i en väst som man har på sig och sedan spänner man fast den andra änden i förslagsvis en vägg eller en ribbstol eller liknande. Sedan springer man (så gott man kan).

Jag hade sett en PT använda dem på ett PT-pass och tänkt att jag skulle vilja testa det någon gång. När jag av en slump fick syn på dem i förvaringsskåpet på förra PT-passet så frågade jag PT:n om vi inte kunde köra dem någon dag och det kunde vi.

Det var så sjukt kul!

Nu var det ju inte enbart lite Stroops-löpning på passet utan det kom till några burpees (️ burpees), upphopp, boxningsslag och sparkar (allt medan jag satt fast i Stroopsen) som en extra bonus.

Det jobbigaste med passet var att jag höll på att tappa brallorna heeeela tiden och det var ändå de nya jag köpte. Måste tydligen hitta några som har snören i midjan.

Men skit i att jag tydligen inte kan köpa kläder i rätt storlek för det jag ville säga var att får ni chansen att testa Stroops så gör det för det var så vansinnigt roligt!

Haft officiell begravningsceremoni för mina träningskläder i storlek 52 med ett sista träningspass. Cykelpasset var ett bra val - det var tillräckligt bökigt att röra sig i kläderna trots att man bara sitter på ett ställe.

Och sedan vill jag bara säga att fy fan vad jag fick slita på passet. Det var flera månader sedan det var så här tungt på ett pass. Helvete vad jag fick slita.