Kommandomamman

För några veckor sedan sa PT:n på cykelpasset att det var dags för ett nytt cykelpass eftersom det har varit samma pass sedan i juli. Ingen big deal tänker ni och det hade ju varit den normala reaktionen inser jag men jag måste erkänna att jag inte hanterar det förestående passbytet särskilt bra. Genomgår samma process som när Dance again med J.Lo försvann från zumbapasset.

Varför byta ut något som är så bra? Jag behöver min endorfinfix på lördagarna och cykelpasset levererar ju varje gång. Varje gång. Andra cykelpass är förvisso helt ok men där lördagspasset är fullkomligt vidrig backträning är de andra mer som en milrunda på rak landsväg. Helt ok men inte så man blir till sig i brallan direkt. Man går dit, trampar lite, går hem och sedan var det bra så.

Lördagspasset? Backträning var det. Man går dit, sliter som faan, svär lite (oftast mycket), stirrar på pulsskärmen och sliter lite till för att komma ännu högre med pulsen. Det kan hända att man kanske förbannar instruktören lite, litegrann innan man går hem för att vara endorfinhög och lycklig i flera dagar efteråt.

Så. Vad göra? Kan vi ha en namninsamling som protest mot bytet? Eller bör jag lita på att nästa pass blir lika bra eller bättre?