Pulsträning

Fortsätter vilandet inför morgondagen och hoppar därför över cykelpulsen nu på morgonen. Ska ägna den här dagen åt att reflektera över att pulsträning aldrig kommer att bli lättare utan bara jobbigare vilket känns sjukt orättvist.

Jag fick den insikten efter det senaste passet. Innan passet kände jag att " Det kommer att gå bra idag. Har inte sprungit på några dagar så idag kommer det att flyta på bra".

Jag hade så fel. Väldigt fel.

Jag har aldrig fått slita så mycket någon gång för att komma upp i puls och ändå gick det inte riktigt så bra som jag hade velat.

När jag (skitbesviken) frågade om det verkligen inte skulle bli lättare efterhand på pulspassen blev svaret "Nej?" som om det var det mest självklara i hela världen. Desperat upprepade jag "Men det måste väl bli lättare någon gång?"

Nej.

Pulsträning har nämligen sin egen logik - ju mer du tränar desto mer får du slita för att komma upp i puls. Du kommer att få lättare att gå ner i puls efter pulstopparna men det är en väldigt klen tröst när man vet att man bara kommer att få slita ännu mer för att komma upp i puls om en minut när det är dags för nästa pulstopp.

Så. Dags att glömma alla illusioner om att det kommer att bli lättare och istället fokusera på att få fram tillräckligt med mental styrka för att höja växlarna ännu ett snäpp (även om jag tycker att växel 19 faktiskt borde räcka som maxväxel trots att det uppenbarligen inte gör det).