Autentisk konversation från mitt huvud vid 8 km (och väldigt nära hem) ungefär:
-Men du... ska vi inte köra 10 km istället? Det är ju också långt.
-Vad menar du? Det står ju på schemat att vi ska springa 12 km. Då springer vi 12 km.
-Jo, men alltså benen är rätt trötta och sen behöver du väcka barnen också så att de hinner till skolan.
-Nej, nu har vi sagt 12 km så då gör vi det. Dessutom kommer de att hinna i god tid till skolan ändå.
-Men du springer rätt sakta nu. Just saying...
-Men jag springer i alla fall.
(Tystnad)
-Om du svänger av här så är du snart hemma. Ett litet tips bara.
-Ja, men om jag svänger åt andra hållet blir det 12 km. Som vi bestämde du vet.
(Svänger av så att det blir 12 km)
(Tystnad)
-Guuud vad sakta du springer... Inte undra på att brukar springa till "Det går så långsamt" med Mimi oh.
Ja, det gick skitlångsamt och jag älskade definitivt inte varje minut av det (förutom stjärnhimlen) men 12 km blev det.
Nu ska jag fredagsfika eftersom det är vad man gör i den kommunala världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar