Burpees en masse

Ibland är jag så väldigt, väldigt glad för att jag är urusel på matte. Det kan vara en välsignelse oavsett vad min mattelärare Clemens sa till mig i nian.

Ikväll är det till exempel 250 burpees på crossfiten och eftersom jag är ett mattegeni har jag ingen som helst uppfattning om hur mycket det är.

Jag har ju fattat att det är många, eller "mycket-mycket-många-många-alla-alla" som Selma sa när hon var 2 år men jag _fattar_ ändå inte riktigt hur många det är. Det går liksom inte in i mitt huvud.

Min plan för att göra dem påminner därför rätt mycket om den plan jag hade när jag skulle springa milen första gången. Jag bara gör. Jag vaknade 05.15, satte på mig skorna och sprang. Tänkte att om jag sprang så långsamt kunde jag lika gärna springa en mil. Så då gjorde jag det.

Jag tänker att man tar sig igenom det här passet på samma sätt. Eller på samma sätt som man äter en elefant - en tugga i taget. Eller en burpee i taget blir det väl.